INNEHÅLL - LIVSENERGI

INNEHÅLL - LIVSENERGI

Bovis Energi Skalan

På 1930-talet visade den franske forskaren Antoine Bovis att allt levande har en energi, en "livsenergi" som fanns i allt naturligt på vår jord såsom vatten, växter, djur, stenar och berg. Antoine utvecklade ett sätt att mäta denna "livsenergi" skale-enhten för denna mätmetod av "livsenergin" döptes till Bovis efter skaparens efternamn. Allt levande har en energinivå på Bovis skalan som är högre än 6.500 Bovis enheter, allt som ligger under den här nivån tar energi från sin omgivning och har en negativ frekvens. Ett exempel på detta är kranvatten och buteljerat vatten som har energinivå på omkring 2.500 Bovis enheter och är därmed inte längre ett levande vatten. Gojibär har det förbluffande höga Bovis värdet på hela 355.000 enheter medans människan har ett värde som ligger strax över 6.500 Bovis enheter, av detta kan man dra slutsatsen att intag av mat med ett Bovis värde över 6.500 gynnar oss och tillför "livsenergi" medans sådant som har ett Bovis värde under 6.500 stjäler "livsenergi" från oss.

Värden under 6.500 Bovis enheter kan man avläsa från under jordytan detta är då från underjordiska bäckar, geologiska felaktigheter och jordens magnetiska fält. Ett flertal av jordens energi virvlar (kraftfält, orkaner m.m.) överstiger 2.000.000 Bovis enheter.

Matens livskraft

Kirlianfotografering räknas väl ännu inte som en vetenskaplig metod. Likväl kan kirlianfotografering användas för att bedöma en matvaras vitalitet. Med denna metod kan man nämligen fotografera olika ämnens utstrålning. Ett kirlianfotografi av ett löv visar ett slags energiaura runt lövets kant. Skär man bort halva lövet och tar en ny bild visar plåten fortfarande konturerna av ett helt löv. Efter en stund tar "auran" formen av halva bladet. Detta välkända fenomen har troligen ännu inte någon hållbar vetenskaplig förklaring. Många anser att det är livskraft, ki, eter eller prana kirlianbilder visar. Oavsett vad det kommer att benämnas visar utstrålningens styrka och jämnhet tingets vitalitet. Ett ruttet äpple har betydligt svagare aura än ett friskt.

Ett sallatsblad har en friskt grön aura som sträcker sig ett par centimeter ut från dess kant. Vetegräs har en aura på ca 60 cm i färgerna vitt, guld och violett! Tillagat kött har en svart eller "negativ" aura, Detta anses visa att tillagat kött stjäl energi av omgivningen. Du behöver alltså endast ha tillagat kött i din närhet för att det skall påverka din hälsa negativt.

Talet om vitalitet eller livskraft är ingalunda ovetenskapligt eller obevisbart. André Bovis utvecklade en apparat som mätte olika objekts utstrålning i enheten Ångström - Å. Alla vattenhaltiga kroppar har förmågan att ackumulera denna typ av vitalitet för att sedan långsamt utstråla den. I försök ingenjören Simoneton utfört har levande födas överlägsenhet bevisats.

Komjölk, som färsk gav ett utslag om 6 500 Å, gav endast 40% av detta efter 12 timmar. Efter 24 timmar hade 90% av livskraften försvunnit. Han fann att pastörisering helt förintade denna utstrålning både vad gäller mjölk och frukt- och grönsakssafter. När vitlökssaft pastöriserades, koagulerade den liksom dött mänskligt blod och dess livskraft sjönk från omkring 8 000 till noll.

Däremot visade han att torkad frukt bibehöll sin vitalitet. Om man lät torkad frukt ligga i blöt i 24 timmar kunde den ånyo stråla nästan lika starkt som nyskördad. Konserverad frukt förblev stendöd. Vatten visade sig kunna laddas upp av mineraler, växter eller människor. Vatten från kurorten Lourdes mätte 14 000 Å. Idag finns speciella vattenaktiverare, vilka återladdar vattnet och återger vattnet dess naturliga vitalitet. Viktor Schauberger arbetade med att återskapa denna naturliga form av vatten och på så sätt avhjälpa den obalans vi människor framkallar med vår destruktiva explosionsteknik.

Den apparat André Bovis använde för att mäta utstrålningen utnyttjade en pendel. Vissa vitala matvaror kunde R pendeln att rotera med 80 mm radie med en hastighet av 500 varv per minut. De som strålade mellan 6 000 och 8 000 Å fick pendeln att rotera med en radie om 60 mm. Kött, pastöriserad mjölk och kokta grönsaker strålar mindre än 2 000 Å och fick inte ens pendeln att rotera.

I sin bok Livsmedlens strålning delar Simoneton in dessa i fyra allmänna klasser. Den första klassen var de födoämnen som hade högre strålning än den mänskliga, vilken angavs till 6500 Å. Denna strålning kunde nå upp till 10 000 Å.

Klassen omfattar de flesta frukter, som ligger mellan 8 och 10 tusen på höjdpunkten av sin mognad, och grönsaker förtärda färska direkt från trädgården. Han märkte att de flesta grönsaker förlorat en tredjedel av sin vitalitet, när de når marknaden i staden och ytterligare en tredjedel sedan de kokats.

Till sin andra kategori anger han livsmedel som strålar mellan 6500 och 3000 Å. Detta omfattar ägg, jordnötsolja, vin, vissa kokta grönsaker, rörsocker och kokt fisk. Ett gott rött vin anger han till mellan 4 och 5 tusen Å och säger att det är långt bättre än vanligt ledningsvatten, som berövats sin vitalitet, och överlägset bättre än kaffe, choklad, sprit eller pastöriserade fruktsafter som praktiskt taget saknar strålning helt. Den färska sockerbetans saft kan ge 8 500 Å medan raffinerat betsocker sjunker till 1000 Å. Han anger att allt kött utom rökt skinka är helt värdelös föda och ingår i den tredje kategorin tillsammans med kom inälvsmat, kaffe, te, choklad, sylt, jäst, ost och vitt bröd.

Den fjärde kategorin med helt död mat vad strålning beträffar var margarin, konserver, alkohol, raffinerat vitt socker och blekt vitt mjöl. Han fortsatte sin forskning med att mäta människors utstrålning.

Friska hälsosamma individer avgav ca 6 500 Å eller något mer. Betydligt lägre värden kom från köttätare, tobaksrökare och spritdrickare. Cancer kunde upptäckas tidigt, då en sådan person hade så låg strålning som 4 875 Å långt innan några yttre symtom kommit till synes. Han råder människor att äta sådant. som strålar mer än de gör själva, ifall de vill få energi och hålla sig friska. Frukt, grönsaker, nötter och färsk fisk ansåg han vara det allra bästa. Jag instämmer också i hans slutsatser vad gäller läkeörter: det är inte dessas kemiska sammansättningar som har effekt utan dessas utstrålning. Torkade örter var en nödåtgärd läkemän använde för att kunna transportera läkeörtens energier till den sjuke istället för tvärtom. Den kände läkaren Edward Bach lät växters energi tas upp av vatten vilket sedan blev de blomessenser han använde mot allehanda sjukdomar och obalanser i kropp och själ.